För några veckor sedan var jag i Växjö för att bevaka Swedish padel tours sista deltävling. Jag skulle vilja säga att precis allt med den tävlingen var fantastiskt.
Utom en sak. I damernas elitklass (jag glömmer inte B-klassen) deltog sju lag.
Sju.
Det innebar att det högst seedade laget Billie Gajic och Antonette Andersson klev direkt in i semifinal (att den matchen blev tävlingens bästa är en annan historia).
Okej om det hade varit en liten jippotävling på en utebana nånstans, men nu pratar vi Swedish padel tour.
Och okej om det varit en engångsföreteelse – men det är tyvärr så det ser ut.
När SPT avgjordes i Uppsala fick man stryka damklassen. För få anmälda. Och i Göteborg gjorde man en nödlösning genom ett poolspel där de få lagen fick möta varandra.
När Padelfeber hade sin premiärfest i lördags i Luleå fanns ungefär 40 gäster på plats. Två var tjejer.
Jag tyckte det var både tråkigt och pinsamt, men är egentligen bara ett bevis på att Luleå (än så länge) misslyckats grovt i att få tjejer att börja älska padel.
Jag har funderat på varför det är så, men inte riktigt hittat nåt givet svar. Kanske är vi killar mer offensiva på nya saker. Kanske passar padel perfekt för alla avdankade idrottsmän som hittar ett nytt sätt att hålla uppe tävlingsadrenalinet, det blir snabbt en grabbstuga av det och därmed en atmosfär där tjejerna inte trivs.
Men hur mycket jag än funderar kommer jag inte på ett svar som duger. Avsaknaden av tjejer visar bara att något görs fel.
För padel är ju en perfekt sport för både män och kvinnor, killar och tjejer, gubbar och gummor. Det borde vara en helt jämn könsfördelning i hallarna och även på tävlingarna.
När jag var i Las Palmas tillbringade vi dagarna på en läcker klubb som låg på taket av ett modernt varuhus. Slog man sin el globo nog snett riskerade man att träffa ett fartyg där nere i hamnen.
På den klubben var männen i minoritet. Big time. Och när lördagstävlingen anordnades invaderades den av kvinnor i alla åldrar. Det var grym stämning, mixedmatcher, dammatcher och sen sköna garv över en tillbringare sangria.
Så borde padeln bli i Sverige också. I alla hallar. I alla klubbar.
Just nu byggs det många nya hallar i Sverige. Många städer får padel för första gången. Jag vill att den här krönikan ska fungera som en varning till er. Glöm inte tjejerna. Nöj er inte med att gubbsen kommer. Ha gärna en färdig plan på hur er verksamhet ska bli inkluderande för tjejerna redan från början.
Behövs det bra uppstyrd träning? Fixa det. Behövs trevliga sociala ytor och kanske happenings? Det är värt det.
Det finns bra exempel i Sverige där damverksamheten är livlig och vital. Anette Nilsson har länge drivit en damgrupp med stor framgång på Helsingborgs Racketklubb. Även hos Padel Crew och Malmö Padelcenter står damer för en stor del av bokningarna. Min gissning är att det delvis beror på att hallägarna tillbringat mycket tid i Spanien och sett hur det går till där. Det kan också handla om sportens mognad - det är där padel spelats längst.
Ett råd till alla som kör igång hallar nu är att ta kontakt med de klubbarna för att få värdefulla tips på hur verksamheten ska bli jämt könsfördelad. Annars riskerar ni att gå i samma fälla som andra har gjort.
Om vi inte ser upp riskerar padeln att bli en gubbsport i Sverige.
Och det vore ett väldigt stort misstag.
Johan Håkansson, redaktör
