Många svenskar har kommit i kontakt med mexikanen Gabo Loredo. I snart tre år har han varit en återkommande gäst, där han både tävlat och hållit i uppskattade clinics: från Malmö i söder till Luleå i norr.
Han har gång på gång mött den svenska eliten och sett utvecklingen.
Det är därför Padelfeber träffar honom, för att få höra ett utifrånperspektiv på svensk padel.
• Vad är vi bra på?
• Vad måste förbättras?
• Kommer en svensk någonsin kunna hävda sig i världseliten?
Gabo Loredo kommer från Mexiko. Han hade en ganska lovande tenniskarriär som tog honom till USA för collegetennis, men när studierna var klara och han återvände till Mexiko City och kände sig i princip färdig med sporten.
- Det var en kompis som lockade mig att prova padel. Han anmälde oss till en turnering. Jag var givetvis helt kass, men tyckte direkt att det var roligt och att jag verkligen ville lära mig.
Gabo Loredo är inte den typ av person som gör något halvdant. När han bestämde sig för att satsa på padel tog han alla besparingar, flyttade han till Buenos Aires i Argentina för att träna i princip åtta timmar om dagen på en klubb.
- Jag levde så i ett år. Samtidigt hjälpte jag till på klubben med allt jag kunde. Min mentor var Jorge Nicolini. Jag har honom att tacka för allt.
Efter ett år bestämde sig Gabo för att flytta till Spanien. Han kände till Marbella sedan tidigare. Ett lugnare ställe där han kunde skaffa en familj och kanske leva på padel.
Nu är han delägare i en firma som sysslar med padel på heltid.
Hur kom du i kontakt med Sverige och vår padel?
- Det var genom Anders Mattsson på Helsingborgs Racketklubb. Han kom till Spanien för tre år sedan och hade en idé om att jag och min partner skulle åka till Sverige. Och det gjorde vi. Vi höll i träningar på alla olika nivåer.
När du ser våra landslagsspelare i dag – är det en stor skillnad mot för tre år sedan?
- O ja. Det är en stor förbättring. De förstår spelet bättre, de har struktur i sitt spel och spelar på rätt sätt.
- De flesta kommer från tennisen och har bra händer. Det svåraste är att förstå spelet. Men det blir bättre för varje år. Nu ser de ut som spelarna i Spanien. De har utvecklats mycket och gör ett fantastiskt jobb.
Men allra mest imponeras Gabo Loredo av hur sporten växer.
- Det är nya klubbar och nya banor hela tiden. Det är en bra struktur och att man nu har fått igång en padeltour är amazing.
Jämför Sveriges utveckling med övriga länders. Hur står vi oss?
- Det är roligt att du frågar. Jag och min affärspartner vill expandera padeln i världen och vi sa just att Sverige är det viktigaste landet just nu. Det blir nästa huvudland för padeln. Vi är väldigt nöjda med vad vi ser här.
Gabo Loredo har ett kärleksfullt förhållande till Sverige.
Vad imponerar mest?
- Hastigheten. Det började i södra Sverige, men nu finns banor överallt. Och ni förstod att vädret kräver inomhuspadel för att kunna spela året om, vilket är helt avgörande. Nu är det bara att fortsätta utveckla strukturen så att så många som möjligt kan spela padel.
Om vi blickar framåt fem-tio år – är det realistiskt att tro att en svensk tillhör World Padel Tour?
- Ja, det tror jag. Många i landslaget gör nu ett stort försök att kunna tillhöra elitpadelns familj. Men det är svårt. Jag vet att de har vanliga jobb vid sidan om och att de inte kan spela på heltid. Men de blir bra exempel för de yngre. Snart kommer någon som är beredd att satsa heltid för att kunna leva ett gott liv på padel.
Vad har blivit bättre och vad måste fortfarande utveckas?
- De bästa i Sverige förstår spelet bra. Nu gäller det att hitta rytmen för absolut elitpadel. Då måste de kanske flytta till Spanien där de bästa är. Jag vet att de ofta åker dit, för de förstår att nästa sak är att spela mot de bästa. Och de bästa finns i Spanien. Men om tio år kanske några har satsat på att bli proffs och bor i Spanien.
Som exempel nämner Gabo Loredo engelsmannen Sam Jones, som började satsa på padel när han var tolv år. Nu är han 16 och har bestämt sig för att flytta till Spanien för en heltidssatsning.
- Svenskar måste förr eller senare göra samma uppoffring.
Ge oss en inblick i hur det ser ut i Spanien och i Argentina, de två länder som dominerar världspadeln.
- Ojoj, det är så många bra spelare där. I Spanien är padel nu en livsstil. Det är mer populärt än tennis, alla vill spela padel och alla ungar tror att de ska bli proffs. Till exempel var det nyligen en juniortävling där 1 600 spelare deltog. Och det var en enda tävling. Ungdomarna tränar fys och lever nästan som proffs i dag, för de vet att det krävs för att nå eliten.
Vilken svensk spelare ser du störst potential i?
- Det är svårt att svara på. Det finns många olika stilar. Du har Pålsson som är solid. Anton Andersson har sin toppsmash. Fridolf och Husse är samspelta och Ola förstår spelet och kan styra rytmen. Den som satsar på padel på heltid kan lyckas.
Vi målar upp ett troligt scenario: Bobby Seger och Andreas Pålsson åker till Spanien, de möter ett riktigt bra lag och förlorar med 6-0, 6-1. Vad krävs för att det ska bli helt andra siffror?
- Att de stannar i Spanien i två månader och tränar mot de bästa. Att de förstår spelet bättre, att de vänjer sig vid farten, skruven och rytmen. Du måste vara ”in the loop” för att lära dig. Spelet blir snabbare, mer konsekvent och mer precist. Det är ingen rolig kombination att möta. Det känns som att du möter monster och de är verkligen monster.
Du var nyligen uppe i Luleå och tränade bland annat mig. Vad var dina intryck därifrån?
- Jag blev faktiskt imponerad av nivån. Men framför allt av hur ni älskar padel. Det är en liten stad, och padeln är en livsstil där lite som i Spanien. Jag märkte hur socialt det var.
Det som imponerade mest på mig var ditt totala fokus varenda träningspass, oavsett om du undervisade en bra spelare eller en nybörjare.
- Det är för att vi älskar det vi gör. Vi utbildar för att vi vill. En del gör det för att de måste, men vi vill vara coacher för att det är roligt. Och då är alla nivåer intressanta.
- Faktiskt så ger det mer som coach att få träna en nybörjare. Det är lättare att få dem att utvecklas. När du nått eliten är det svårt att bli bättre. En nybörjare blir bättre varje vecka och det är så kul att se.
Borde Sverige börja med rationell träning för riktigt unga, 10-12-åringar?
- Ja, så borde alla länder jobba. I Spanien finns det akademier överallt. De utvecklar spelare hela tiden, vilket märks på touren. Det är spelare som är 22 som börjar dominera.
- Sverige borde ha ett tioårsprogram med sikte på ungdomar. Jag vet att Andreas Johansson och Andreas Pålsson har en sådan ambition på Padel Crew i Helsingborg. De vill hålla i seriös träning flera dagar i veckan för de som vill satsa. Det sociala spelet kan andra hålla i. Och så borde det vara i alla städer. Det skulle även vara en bra affär för klubbarna, för de vuxna spelarna har man redan.
Kommer padel att vara med i OS i framtiden?
- Det är ju allas dröm. Men jag tror det, även om det tar ett tag att utveckla en ny sport. Det som händer i Sverige är inte normalt. NI är dedikerade och diciplinerade och så är det verkligen inte i alla kulturer.
Gabo Loredo ler lite lurigt och säger sedan:
- Jag har en känsla av att Sverige snart får en turnering i Word Padel Tour.
Om några år?
- Nej, redan nästa år. 2017 tror jag WPT spelas i Sverige.
Har du rent av hört rykten?
- Lite grann, haha. Men om jag var en del av WPT:s organisation hade jag definitivt satsat på Sverige. Och en klubb som Padel Crew har redan infrastrukturen. De skulle absolut klara av det. I så fall kan man spela en challenge i Spanien och en i Sverige. Sedan får de bästa lagen möta varandra för direktplatser in i WPT.
Johan Håkansson
